Oj så bra det gick idag! Själv var jag hypernervös när dom ropade upp Alice... Hon tog pappa i handen och gick så duktigt in på röntgen rummet, dörren stängdes och jag väntade utanför. Jag kunde höra ytterst lite genom dörren, jag lyssnade förtvivlat efter skrik och till slut kom de.. Ett skrik sen inge mer. Sen hörde jag maskinen och folk prata och skoja. Efter 10 min kom en glad Alice och pappa ut, Alice hade till och med fått ett gosedjur, en kängrur=)
Sköterskorna hade lekt och busat med henne där inne, de hade en Bamse handdocka och lekte titt-ut:) Skriket jag ahde hört var när de satte igång maskinerna, då hade Alice blivit lite rädd men de hade bara vatt ett mini-skrik sen var hon glad igen.

Jag höll på att börja lipa när jag såg min lilla älskling komma ut från rummet, så stolt jag var över henne! Och så stressad jag var.. Jag minndes hur hemskt jag hade upplevt att röntgas var när jag var liten och allt de kom tillbaka. Fredrik sa att han såg på mig hur jobbigt jag tyckte de var. Skönt att de är över nu iaf och att det gick så bra!

Så stolta vi är över henne vårat hjärta!!