Jag kommer på mig själv nästan dagligen med att titta på mina barn och tänka "oj vilken tur jag har som har fått så fina, underbara goa barn". Jag känner mig så lyckligt lottad, som jag skrapat en triss och vunnit högsta vinsten! Inte alla pengar i världen, alla saker, prylar, ja allt är värt ens en bråkdel av detta, denna kärlek!
Dom är alltid mina, jag bär alltid med mig dom. Antingen bokstavligt eller i hjärtat:)

Så här såg det ut nyss i min säng, två sjuka små kottar.

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dessa små kottar!
Mina fina, älskade barn:)

Hugo



Lika?

Jag tycker inte precis de:P

Här skulle de varit en bild på min mage, då hade ni tappat hakan hihi:P

Jag menar våran syskonvagn. Så fort vi/jag är ute och går med barna i den och möter folk hör man ofta lite tyst (kanske är de tvillingar?) Hela tiden. Är de bara för att jag valt att ha båda barnen emot mig och därför så måste de vara tvillingar. Har till och med mött folk som har flygit fram och kikat under sufletten och hojtat "är de tvillingar du har".. Riktigt påflugna.. Folk skiner som solar, så är tvillingar de ultimata? Är det de som är "top notch"?

Personligen är jag rädd för tvillingar. Alltså inte tvillingar-personer. Nej utan att själv få tvillingar. Jag vill verkligen inte ha tvillingar. Är nästan lite ledsen, vågar vi skaffa fler barn..? Jag vet faktiskt inte. Jag vill ha en bebis i taget, endast 1 att fokusera på. 2 är 1 för mkt. Så för mig går de bort.

Vi har tvillingar i släkten. Min mamma är själv tvilling.

Ursäkta alla tvillingföräldrar där ute som läser, men jag skriver bara vad jag tycker. Skulle jag få tvillingar så får jag anpassa mig och tänka om. Fast.. helst inte.

För mig är de ultimata en flicka och en pojke, en Alice och en Hugo =)

Hugo låg på sängen och tränade lilla nacken, och självklart kom storssyster direkt och visade hur de skulle gå till;)

Lillebror & Storasyster <3