12 veckor efter
12 veckor efter Hugo föddes och 13 kilo lättare
Bara 8-9 kilo kvar till startvikten. Men bara något kilo till så är jag nöjd=)
Tänkt målet 65 kilo till jul kanske. Väger 68-69 kg nu så det ska väl inte vara omöjligt.
Finns tiden bara så fixar jag de=)
Bara 8-9 kilo kvar till startvikten. Men bara något kilo till så är jag nöjd=)
Tänkt målet 65 kilo till jul kanske. Väger 68-69 kg nu så det ska väl inte vara omöjligt.
Finns tiden bara så fixar jag de=)
Förlossningsberättels
Det hela började redan den 25 juni, när vi var ute och gick en promenad. Det brännde och sved fram i magen, ner mot ljumskarna. Kändes inte som värkar, men något var de ju för att det gick att klocka dom och smärtan höll i sig i ca 40 sekunder. En hemsk promenad kan jag säga! Tog för tusan en timma att gå hem från stan! Brukar ta ca 15 min annars liksom..
Hela kvällen fortsatte jag klocka dessa "värkar".. Men dom kändes lustigt. Alice fick gå över en sväng till farmor och farfar för vi såg på henne att hon tyckte de var jobbigt att se mig ha ont.
Tro vid halv 22 så ringde jag förlossningen och frågade om vi skulle komma in, dom tyckte de eftersom de kom med 3-5 mins mellanrum och gjorde ganska så ont, men som sagt kändes de lustigt..
Vi åkte in, gjorde ctg som visade att de kom tätt men inte så starkt.. Säkert har de stannat av tänkte jag.. Jag fick göra 3 ctg, eller göra om kurvan 3 ggr så att säga. För först var bebben för vild, så jag fick gå upp och röra mig lite så han skulle lugna sig. Sen på nästa kurva så sov han så då fick jag dricka kall saft för att väcka honom och sen göra kurvan igen.. Suck vilkten tid de tog! Väl där efter kände bm ifall jag var öppen eller ej, vilket jag inte var:/
Hon sa bara att det kan göra så här ont när bebisen fixerar sig.
Så fixeringsvärkar kallade hon de (något jag aldrig hört om).. När vi åkte ifrån förlossningen tyckte hon att bebisen nästan var fixerad. Jag brydde mig inte ett skit. Jag ville bara hem och sova! Vid 2 på natten åkte vi hem iaf.
Och sova kunde jag givetvis inte! Värkarna kom med MAX 10 min mellanrum och minsta 2 min. Höll i sig allt från 30 sekunder till 50 och gjorde ont. Men jag kunde andas genom dom. Det som gjorde mig förbannad var att skiten inte slutade så jag fick sova! För jag var sååå trött! Fram på morgonen den 26 juni satt jag i soffan som ett vrak.. Jag var såå jävla arg! Fixeringsvärkar sa Bm.. gav mig 2 alvedon och sa att jag skulle gå hem och sova.. Jag ville slå ihjäl henne just då. Då började jag gråta, storböla som ett litet barn! Jag måste få sova, jag skiter i ifall dom drogar ner mig med morfin (som jag inte tål) jag måste få sova! Jag var vansinnig..
Värkarna var hanteringsbara, vissa var jobbiga men jag andades och räknade ner sekunderna tills dom skulle gå över på klockan här i vardagsrummet, varje värk är ett steg nämre bebisen tänkte jag. Jag fick övertala mig de för att bara tänka att de var fixeringsvärkar, ja det fick mig nästan att bryta ihop.
Jag badade med musik och mörkt i badrummet med endast 1 ljus tänt. Fredrik klockade värkarna. Tro jag låg där nästan 1,5 timmar. Sen gick jag upp och jag försökte klocka lite värkar. Dom var jävligt oregelbundna! Kunde vara allt från 5 min till 10 min och vara 35 sek till 1 minut långa. Men vid 15.20 ringde jag förlossningen och sa att jag måste komma in så dom får låta mig sova för jag pallar inte att vara vaken längre. Hon som jag ringde hette Sara och var supertrevlig verkligen! Hon sa att de låter inte som om de är riktiga värkar just för att dom är så oregelbundna och lugnar ner sig när jag vilar samt ökar när jag rör mig. Men ja sa att de finns bara 2 alternativ nu, jag åker in och antingen så låter dom mig sova där (ger mig morfin) eller så får dom dra ut bebisen. Sara skrattade och sa att de kan faktiskt vara lurigt med omföderskor och värkar så hon välkomnade mig in när vi kände att vi ville komma. Så vi väntade en stund men jag kände bara att till vilken nytta liksom? Antingen är de inte dags och jag bara drar ut på lidandet när dom lika väl kan ge mig morfin så jag får sova, eller så är de dags och bebisen kommer. Så vi åkte in. Fast först inom Willys för jag var bara tvungen att ha halstabletter för jag hade lite ont i halsen:P Solen sken och de var så sjuk varmt i bilen!
Väl framme på parkeringen utanför förlossningen envisades Fredrik med att hämta en rullstol till mig. Jag tyckte de var lite pinsamt och ville väl inte först men om sanningen ska fram så orkade jag egentligen inte gå. De hade tatt för lång tid och varit för jobbigt, är en bra bit till förlossningen från ingången.
Så vi rullade in, vi hann fram till förlossningens entré sen fick jag en värk, hann in på rummet till nästa (samma rum vi haft när vi var inne på natten). Där sjönk jag ner i en stol och jag var så arg. Arg för att de enda jag tänkte på var "ta två alvedon och gå hem och försök att sova" som bm hade sagt till mig natten då vi var inne, exakt 14 timmar tidigare. Nu hade jag inte sovit på 32 timmar och var helt utmattad. In kommer Sara, min barnmorska som jag pratat med tidigare. Jag sa bestämt till henne att vi åker inte hem, nu plockar ni ut bebisen eller så söver ni ner mig för jag orkar inte vara vaken längre. Hon tyckte att jag skulle föda så vi satsade på de sa hon. Jag sket i vilket, ville bara få de gjort. Fast jag ville ha de så här om jag hade fått välja: Att antingen var jag öppen något och bebisen var ute på mindre än 3 timmar eller så var de inte dags än och dom fick ge mig morfin så jag kunde sova! De var de enda jag tänkte på.
Sara bad om mitt förlossningsbrev och sa att hon skulle kika igenom de och se vad vi kunde hitta på för att hjälpa mig. Hade med mig ett väl detaljerat brev om vad jag ville ha och vad jag ej ville ha:P
Jag ville ha: Ett bad eller en dusch, akupunktur, varm vetekudde, en gåstol etc för att lindra smärtan.
Jag ville ej ha: Lustgas, Spinnal, EDA eller morfin.
Sen gjordes en ctg kurva och värkarna kom ganska så regelbundet och var inte så hemska. Visst de kändes men jag överlevde helt klart. Även denna gången krånglade bebisen så jag fick vända och vrida på mig för att ctg kurvan skulle se bra ut. Låg med den en bra stund.. Sen så ville barnmorskan känna om jag öppnat mig något. Usch va jobbigt de var.. Var så rädd för att hon skulle säga att de inte var öppet alls. Men de var de! 6-7 cm men hon kunde töja mkt så det var nog lite mer cm ändå sa hon. Vilken lättnad! Så Sara sa att hon kommer förlösa mig:) Då frågade jag när hon slutade jobba:P Vid 22! Då såg jag målet! Klockan var nog säkert 17 då så jag kände att herregud de klarar jag att härda ut detta till:)
Men så länge behövde jag inte vänta på min bebis:)
Sara ville sätta en sån sond på bebisens huvud som mätte hjärtljuden, hon trodde mitt vatten hade gått! När då undrade jag för de hade inte jag märkt... I badet gissade vi på men nope de hade icke gått och de for vatten överallt när hon fäste sonden på huvudet på bebisen. Lite kul, blev till att byta lite i sängen men de gick bra:)
En annan bm kom in och tog av mig mitt linne och min bh och tog på mig en sån snygg sjukhusrock, lite svalare med en sån på sig bara! Hade inte haft tid till att byta:P Dom frågade om jag var säker på att jag inte ville ha EDA, men de sa jag bestämt ifrån till (för så ont gjorde de faktiskt inte). Sara frågade om lustgas också men de kände jag inte heller att de behövdes. Helt sjuk men de gjorde faktiskt inte så ont, inte så ont så de inte var hanterbart. Jag andades och räknade ist, det funkade för mig:) Sara frågade om hon skulle sätta någon nål på mig, akupunktur då. De gick jag med på, har ju aldrig provat de innan. Fick en i vadera fot och en i huvudet. Vet inte om de hjälpte något, men alltid värt att prova iaf.
Jag frågade om jag fick gå upp och kissa, men de fick jag inte på då skulle jag föda på toaletten sa Sara:P Jag tro inte jag fattade att de var dags, så snart! Bad Fredrik ta kort nu innan bebisen var född, men de hann han inte heller, eller han glömde kanske mitt i allt ståhej. För sen började krystvärkarna. Sara hade missat att skriva när i min journal men hon ringde mig häromdagen och sa att det var ungefär klockan 17:25 eller strax där efter. Så det var ju inte länge jag hade krystvärkar heller. Vid 17:35 tittade han ut! Vår första tanke när vi såg honom var, oj va liten han var! Och blå! Sara fick daska honom i rumpan lite för han var så chockad, de hade gått så fort och de kan bli lite mycket för dom då. Men han mådde så bra så även om han var chockad. Sen jädra blev de liv i honom! Skrek som en vilde! :)
Man glömmer ju hur små dom är, men han såg mkt mindre ut än Alice. Jag gissade på 3300 gram och 50 cm och Fredrik på 3200 gram och 49 cm. Jag var närmst på vikten och Fredrik på längden, 3395 gram och 49 cm lång:) Alice vägde 3645 gram och var 51 lång. Så lite skillnad ändå.
Min bm var stålande! Jag sprack inget och använde ingen bedövning, jo 3 akupunktur nålar bara då:)
Vi kom in 16.10 och Hugo föddes 17.35. Vilken jädra tur att vi åkte in då iaf! Jag tänkte att vi skulle stannat lite längre hemma, men tanken på att de kanske inte var på riktigt och att jag bara led i onödan gjorde mig så arg så därför åkte vi in.
Min bm berömde mig och sa att jag är ju som skapt för att föda barn:) Tänk om jag bara hade haft henne när jag födde Alice! Ens bm gör ju halva jobbet nästan:)
När Hugo var ute så fick vi vara ifred säkert 1 timma, vilket jag hade bett om i mitt förlossningsbrev:) Vi gosade, skrattade och myste med våran skatt, som otroligt nog var vaken nästan hela tiden! Sen skulle han tutta på mig, och oj va duktig han var på direkten! En naturbegåvning haha:)
Därefter var de en dusch för mig och de obligatoriska kisset som alltid måste göras på förlossningen innan man får åka upp till BB. Min bm Sara sa att jag skulle kissa i duschen med varm vatten rinnande för jag var lite skavd och de kunde svida. Med Alice minns jag hur sjukt ont de gjorde att kissa i början, och hur svårt de var att kissa efter förlossningen innan vi skulle upp till BB. Men denna gången fick jag springa till toa och kissade säkert 1 liter utan problem på toa, gjorde inte ont alls! Skyller på EDAn jag hade med Alice. Får jag fler barn ska jag absolut försöka föda utan smärtlindrig igen, jag mådde så mkt bättre denna gången! Inte yr i huvudet efter någon lustgas heller, kanon!
Sen var de upp till BB och där var det bara helt underbart! Underbar personal och jättegod mat! Hade de inte vatt för att jag har sjukhusskräck och längtade ihjäl mig efter Alice hade vi stannat längre:P Fick ha familjerum i 2 nätter så Fredrik var hos mig hela tiden, förutom korta rundor hem och så. Alice kom och hälsade på oss på BB, första mötet med lillebror gick jättebra! Hon tog honom i handen, skakade lite lätt och sa "Hej Hej":D
Och så började vårat liv som 2 barns föräldrar, vi kunde inte vara lyckligare! <3
Hugo, helt ny!
När han lugnat sig lite, kikade runt och var nyfiken på oss=)
Matdags för första gången:)
Pappa håller sin son<3
Mamma & Son<3
Hela kvällen fortsatte jag klocka dessa "värkar".. Men dom kändes lustigt. Alice fick gå över en sväng till farmor och farfar för vi såg på henne att hon tyckte de var jobbigt att se mig ha ont.
Tro vid halv 22 så ringde jag förlossningen och frågade om vi skulle komma in, dom tyckte de eftersom de kom med 3-5 mins mellanrum och gjorde ganska så ont, men som sagt kändes de lustigt..
Vi åkte in, gjorde ctg som visade att de kom tätt men inte så starkt.. Säkert har de stannat av tänkte jag.. Jag fick göra 3 ctg, eller göra om kurvan 3 ggr så att säga. För först var bebben för vild, så jag fick gå upp och röra mig lite så han skulle lugna sig. Sen på nästa kurva så sov han så då fick jag dricka kall saft för att väcka honom och sen göra kurvan igen.. Suck vilkten tid de tog! Väl där efter kände bm ifall jag var öppen eller ej, vilket jag inte var:/
Hon sa bara att det kan göra så här ont när bebisen fixerar sig.
Så fixeringsvärkar kallade hon de (något jag aldrig hört om).. När vi åkte ifrån förlossningen tyckte hon att bebisen nästan var fixerad. Jag brydde mig inte ett skit. Jag ville bara hem och sova! Vid 2 på natten åkte vi hem iaf.
Och sova kunde jag givetvis inte! Värkarna kom med MAX 10 min mellanrum och minsta 2 min. Höll i sig allt från 30 sekunder till 50 och gjorde ont. Men jag kunde andas genom dom. Det som gjorde mig förbannad var att skiten inte slutade så jag fick sova! För jag var sååå trött! Fram på morgonen den 26 juni satt jag i soffan som ett vrak.. Jag var såå jävla arg! Fixeringsvärkar sa Bm.. gav mig 2 alvedon och sa att jag skulle gå hem och sova.. Jag ville slå ihjäl henne just då. Då började jag gråta, storböla som ett litet barn! Jag måste få sova, jag skiter i ifall dom drogar ner mig med morfin (som jag inte tål) jag måste få sova! Jag var vansinnig..
Värkarna var hanteringsbara, vissa var jobbiga men jag andades och räknade ner sekunderna tills dom skulle gå över på klockan här i vardagsrummet, varje värk är ett steg nämre bebisen tänkte jag. Jag fick övertala mig de för att bara tänka att de var fixeringsvärkar, ja det fick mig nästan att bryta ihop.
Jag badade med musik och mörkt i badrummet med endast 1 ljus tänt. Fredrik klockade värkarna. Tro jag låg där nästan 1,5 timmar. Sen gick jag upp och jag försökte klocka lite värkar. Dom var jävligt oregelbundna! Kunde vara allt från 5 min till 10 min och vara 35 sek till 1 minut långa. Men vid 15.20 ringde jag förlossningen och sa att jag måste komma in så dom får låta mig sova för jag pallar inte att vara vaken längre. Hon som jag ringde hette Sara och var supertrevlig verkligen! Hon sa att de låter inte som om de är riktiga värkar just för att dom är så oregelbundna och lugnar ner sig när jag vilar samt ökar när jag rör mig. Men ja sa att de finns bara 2 alternativ nu, jag åker in och antingen så låter dom mig sova där (ger mig morfin) eller så får dom dra ut bebisen. Sara skrattade och sa att de kan faktiskt vara lurigt med omföderskor och värkar så hon välkomnade mig in när vi kände att vi ville komma. Så vi väntade en stund men jag kände bara att till vilken nytta liksom? Antingen är de inte dags och jag bara drar ut på lidandet när dom lika väl kan ge mig morfin så jag får sova, eller så är de dags och bebisen kommer. Så vi åkte in. Fast först inom Willys för jag var bara tvungen att ha halstabletter för jag hade lite ont i halsen:P Solen sken och de var så sjuk varmt i bilen!
Väl framme på parkeringen utanför förlossningen envisades Fredrik med att hämta en rullstol till mig. Jag tyckte de var lite pinsamt och ville väl inte först men om sanningen ska fram så orkade jag egentligen inte gå. De hade tatt för lång tid och varit för jobbigt, är en bra bit till förlossningen från ingången.
Så vi rullade in, vi hann fram till förlossningens entré sen fick jag en värk, hann in på rummet till nästa (samma rum vi haft när vi var inne på natten). Där sjönk jag ner i en stol och jag var så arg. Arg för att de enda jag tänkte på var "ta två alvedon och gå hem och försök att sova" som bm hade sagt till mig natten då vi var inne, exakt 14 timmar tidigare. Nu hade jag inte sovit på 32 timmar och var helt utmattad. In kommer Sara, min barnmorska som jag pratat med tidigare. Jag sa bestämt till henne att vi åker inte hem, nu plockar ni ut bebisen eller så söver ni ner mig för jag orkar inte vara vaken längre. Hon tyckte att jag skulle föda så vi satsade på de sa hon. Jag sket i vilket, ville bara få de gjort. Fast jag ville ha de så här om jag hade fått välja: Att antingen var jag öppen något och bebisen var ute på mindre än 3 timmar eller så var de inte dags än och dom fick ge mig morfin så jag kunde sova! De var de enda jag tänkte på.
Sara bad om mitt förlossningsbrev och sa att hon skulle kika igenom de och se vad vi kunde hitta på för att hjälpa mig. Hade med mig ett väl detaljerat brev om vad jag ville ha och vad jag ej ville ha:P
Jag ville ha: Ett bad eller en dusch, akupunktur, varm vetekudde, en gåstol etc för att lindra smärtan.
Jag ville ej ha: Lustgas, Spinnal, EDA eller morfin.
Sen gjordes en ctg kurva och värkarna kom ganska så regelbundet och var inte så hemska. Visst de kändes men jag överlevde helt klart. Även denna gången krånglade bebisen så jag fick vända och vrida på mig för att ctg kurvan skulle se bra ut. Låg med den en bra stund.. Sen så ville barnmorskan känna om jag öppnat mig något. Usch va jobbigt de var.. Var så rädd för att hon skulle säga att de inte var öppet alls. Men de var de! 6-7 cm men hon kunde töja mkt så det var nog lite mer cm ändå sa hon. Vilken lättnad! Så Sara sa att hon kommer förlösa mig:) Då frågade jag när hon slutade jobba:P Vid 22! Då såg jag målet! Klockan var nog säkert 17 då så jag kände att herregud de klarar jag att härda ut detta till:)
Men så länge behövde jag inte vänta på min bebis:)
Sara ville sätta en sån sond på bebisens huvud som mätte hjärtljuden, hon trodde mitt vatten hade gått! När då undrade jag för de hade inte jag märkt... I badet gissade vi på men nope de hade icke gått och de for vatten överallt när hon fäste sonden på huvudet på bebisen. Lite kul, blev till att byta lite i sängen men de gick bra:)
En annan bm kom in och tog av mig mitt linne och min bh och tog på mig en sån snygg sjukhusrock, lite svalare med en sån på sig bara! Hade inte haft tid till att byta:P Dom frågade om jag var säker på att jag inte ville ha EDA, men de sa jag bestämt ifrån till (för så ont gjorde de faktiskt inte). Sara frågade om lustgas också men de kände jag inte heller att de behövdes. Helt sjuk men de gjorde faktiskt inte så ont, inte så ont så de inte var hanterbart. Jag andades och räknade ist, det funkade för mig:) Sara frågade om hon skulle sätta någon nål på mig, akupunktur då. De gick jag med på, har ju aldrig provat de innan. Fick en i vadera fot och en i huvudet. Vet inte om de hjälpte något, men alltid värt att prova iaf.
Jag frågade om jag fick gå upp och kissa, men de fick jag inte på då skulle jag föda på toaletten sa Sara:P Jag tro inte jag fattade att de var dags, så snart! Bad Fredrik ta kort nu innan bebisen var född, men de hann han inte heller, eller han glömde kanske mitt i allt ståhej. För sen började krystvärkarna. Sara hade missat att skriva när i min journal men hon ringde mig häromdagen och sa att det var ungefär klockan 17:25 eller strax där efter. Så det var ju inte länge jag hade krystvärkar heller. Vid 17:35 tittade han ut! Vår första tanke när vi såg honom var, oj va liten han var! Och blå! Sara fick daska honom i rumpan lite för han var så chockad, de hade gått så fort och de kan bli lite mycket för dom då. Men han mådde så bra så även om han var chockad. Sen jädra blev de liv i honom! Skrek som en vilde! :)
Man glömmer ju hur små dom är, men han såg mkt mindre ut än Alice. Jag gissade på 3300 gram och 50 cm och Fredrik på 3200 gram och 49 cm. Jag var närmst på vikten och Fredrik på längden, 3395 gram och 49 cm lång:) Alice vägde 3645 gram och var 51 lång. Så lite skillnad ändå.
Min bm var stålande! Jag sprack inget och använde ingen bedövning, jo 3 akupunktur nålar bara då:)
Vi kom in 16.10 och Hugo föddes 17.35. Vilken jädra tur att vi åkte in då iaf! Jag tänkte att vi skulle stannat lite längre hemma, men tanken på att de kanske inte var på riktigt och att jag bara led i onödan gjorde mig så arg så därför åkte vi in.
Min bm berömde mig och sa att jag är ju som skapt för att föda barn:) Tänk om jag bara hade haft henne när jag födde Alice! Ens bm gör ju halva jobbet nästan:)
När Hugo var ute så fick vi vara ifred säkert 1 timma, vilket jag hade bett om i mitt förlossningsbrev:) Vi gosade, skrattade och myste med våran skatt, som otroligt nog var vaken nästan hela tiden! Sen skulle han tutta på mig, och oj va duktig han var på direkten! En naturbegåvning haha:)
Därefter var de en dusch för mig och de obligatoriska kisset som alltid måste göras på förlossningen innan man får åka upp till BB. Min bm Sara sa att jag skulle kissa i duschen med varm vatten rinnande för jag var lite skavd och de kunde svida. Med Alice minns jag hur sjukt ont de gjorde att kissa i början, och hur svårt de var att kissa efter förlossningen innan vi skulle upp till BB. Men denna gången fick jag springa till toa och kissade säkert 1 liter utan problem på toa, gjorde inte ont alls! Skyller på EDAn jag hade med Alice. Får jag fler barn ska jag absolut försöka föda utan smärtlindrig igen, jag mådde så mkt bättre denna gången! Inte yr i huvudet efter någon lustgas heller, kanon!
Sen var de upp till BB och där var det bara helt underbart! Underbar personal och jättegod mat! Hade de inte vatt för att jag har sjukhusskräck och längtade ihjäl mig efter Alice hade vi stannat längre:P Fick ha familjerum i 2 nätter så Fredrik var hos mig hela tiden, förutom korta rundor hem och så. Alice kom och hälsade på oss på BB, första mötet med lillebror gick jättebra! Hon tog honom i handen, skakade lite lätt och sa "Hej Hej":D
Och så började vårat liv som 2 barns föräldrar, vi kunde inte vara lyckligare! <3
Hugo, helt ny!
När han lugnat sig lite, kikade runt och var nyfiken på oss=)
Matdags för första gången:)
Pappa håller sin son<3
Mamma & Son<3
Hugo<3
Nu har våran Hugo kommit!
I söndags 17.35 föddes en pojke på 3395 gram och 49 cm, så underbart fin!
Hugo finns även ute på Webbisar
Vi är så underbart lyckliga!
I söndags 17.35 föddes en pojke på 3395 gram och 49 cm, så underbart fin!
Hugo finns även ute på Webbisar
Vi är så underbart lyckliga!
Hört om fixeringsvärkar..?
Det är iaf de jag har. Bebeisen låg ju så jädra högt så de jag känt som värkar har varit hur han borrat sig ner, precis som värkar fast mer brännande fram i magen.
Vi var inne på förlossningen och bm kände och jag hade inte öppnat mig ett skit, för nej först fixerar sig bebisen och det kan kännas så här. Suck säger jag bara. Men när jag väl var på förlossningen ville jag bara hem och sova. HAAA tro ni jag har fått de eller? Nope.. De största mellanrummet mellan "värkarna" har varit 10 min. Så jo jag har slumrat till och vaknat så med mins mellanrum i typ en två timmar.. Sen gav jag upp. Inget har jag kunnat äta heller. Varje tugga gör mig illamående och allt snurrar. 28 timmar har jag varit uppe nu. Jag börjar se duddelt och må skit. Jag ska klocka lite värkar nu efter ett bad på över en timma, se om de är lite tätare kanske och mer regelbundna. För in på förlossningen ska jag snart för jag måste ha ut bebisen nu eller så får dom söva ner mig så jag slipper ha så här ont och vara så här trött.
Har man en bra graviditet utan foglossning och besvär får man tydligen äta upp de sen på förlossningen.. Rättvist? Ja kanske de...
Vi var inne på förlossningen och bm kände och jag hade inte öppnat mig ett skit, för nej först fixerar sig bebisen och det kan kännas så här. Suck säger jag bara. Men när jag väl var på förlossningen ville jag bara hem och sova. HAAA tro ni jag har fått de eller? Nope.. De största mellanrummet mellan "värkarna" har varit 10 min. Så jo jag har slumrat till och vaknat så med mins mellanrum i typ en två timmar.. Sen gav jag upp. Inget har jag kunnat äta heller. Varje tugga gör mig illamående och allt snurrar. 28 timmar har jag varit uppe nu. Jag börjar se duddelt och må skit. Jag ska klocka lite värkar nu efter ett bad på över en timma, se om de är lite tätare kanske och mer regelbundna. För in på förlossningen ska jag snart för jag måste ha ut bebisen nu eller så får dom söva ner mig så jag slipper ha så här ont och vara så här trött.
Har man en bra graviditet utan foglossning och besvär får man tydligen äta upp de sen på förlossningen.. Rättvist? Ja kanske de...
Värkar...vs förvärkar?
Hur ska man veta?
Nu kommer mina ganska tätt, typ 5 min mellan. Gör så ont så jag nästan lipar till och från. Vetekudden hjälpte inte och tog för en halvtimme sen 2 alvedon men tycker inte de gjort något alls.
Jag tro inte de är dags att åka in än, men när en "värk" kommer så vill jag bara flyga in på förlossningen så dom tar bort de onda:P
Nu ska jag lägga mig i ett bad och sen om de släpper.
Nu kommer mina ganska tätt, typ 5 min mellan. Gör så ont så jag nästan lipar till och från. Vetekudden hjälpte inte och tog för en halvtimme sen 2 alvedon men tycker inte de gjort något alls.
Jag tro inte de är dags att åka in än, men när en "värk" kommer så vill jag bara flyga in på förlossningen så dom tar bort de onda:P
Nu ska jag lägga mig i ett bad och sen om de släpper.
Bebis på G?
Vid kvart över 13 tyckte jag att de kändes som om de hela började.
Sen dess har jag klockat lite värkar och de tätaste är typ 3 min och de högsta är ca 15 minuter. Men de gör inte så ont. Det är hanterbart. Men de känns i magen att det är lite annorlunda. Tog alvedon vid lunch, för jag kände redan då att jag började få "mensvärk". Inte fasen hjälpte alvedonen precis. Tog 2 till nyss och har en varm vetekudde emot svanken. Få se om de lugnar sig. Annars så blir de nog bebis snart:) Så här började de ju med Alice. Men då vet jag att redan någon timma in i klockandet hade jag så ont att jag fick andas genom värkarna lite. Nu behöver jag inte de och har ändå haft de i 5 timmar. Så det kan la hända att detta bara är förvärkar, kraftiga sådana. Men antingen hela eller iaf en bra bit av slemmisen släppte innan:) De gjorde de dagen innan med Alice, eller om de var samma dag och i samband med värkar.. Minns inte riktigt.
Spännande detta:)
Sen dess har jag klockat lite värkar och de tätaste är typ 3 min och de högsta är ca 15 minuter. Men de gör inte så ont. Det är hanterbart. Men de känns i magen att det är lite annorlunda. Tog alvedon vid lunch, för jag kände redan då att jag började få "mensvärk". Inte fasen hjälpte alvedonen precis. Tog 2 till nyss och har en varm vetekudde emot svanken. Få se om de lugnar sig. Annars så blir de nog bebis snart:) Så här började de ju med Alice. Men då vet jag att redan någon timma in i klockandet hade jag så ont att jag fick andas genom värkarna lite. Nu behöver jag inte de och har ändå haft de i 5 timmar. Så det kan la hända att detta bara är förvärkar, kraftiga sådana. Men antingen hela eller iaf en bra bit av slemmisen släppte innan:) De gjorde de dagen innan med Alice, eller om de var samma dag och i samband med värkar.. Minns inte riktigt.
Spännande detta:)
Midsommar bebbe?
Nope ingen bebis än..
Men jag känner att nu är det nog dags snart.
Har MYCKET förvärkar och sammandragningar. Det liksom bränner i ryggen och nere i magen likt mensvärk. Bebben är helt vild och sparkar mycket (det gjorde Alice också när de satte igång minns jag), kanske är det en oro bebben känner inför de som komma skall? Vad vet jag. Extremt hungrig, lite smått illamående. Känner mig "sjuk" i kroppen. Så som jag minns att de var dagen innan med Alice. Dock ingen slemmis eller mera tecken på de.
Jag tror inte jag kommer gå länge till, de blir nog imon eller till helgen. Fasen va nervös jag är nu!
Men jag känner att nu är det nog dags snart.
Har MYCKET förvärkar och sammandragningar. Det liksom bränner i ryggen och nere i magen likt mensvärk. Bebben är helt vild och sparkar mycket (det gjorde Alice också när de satte igång minns jag), kanske är det en oro bebben känner inför de som komma skall? Vad vet jag. Extremt hungrig, lite smått illamående. Känner mig "sjuk" i kroppen. Så som jag minns att de var dagen innan med Alice. Dock ingen slemmis eller mera tecken på de.
Jag tror inte jag kommer gå länge till, de blir nog imon eller till helgen. Fasen va nervös jag är nu!
Final Countdown!
BF idag då.. Men idag blir det ingen bebis. Inga känningar på att det kommer bli snart heller. Lite förvärkar men de har jag haft till och från i snart 3 veckor så jag börjar bli van.
Nu känns de ändå rätt bra, det är dagen fram tills idag som man räknar ner och väntar ivrigt. Att gå över sen är egentligen ingen fara, för man glömmer de liksom. Iaf var de så med Alice. Jag längtade som en tok fram till bf, och när jag gick över så var de ingen mer intensiv väntan. Då tog jag bara dagarna som de kom. Förhoppningsvis vaknar jag imon och bara tar dagen som den kommer:) Jag ser fram emot att Fredrik ska vara ledig lite längre nu i helgen, och en helg går sjukt snabbt! Så jag vet att snart kommer bebisen vara här iaf=)
Hoppas de blir i början av nästa vecka. Måndag hade vatt bra så midsommar varit över så jag fått äta min sill och mina potatis ifred, kan vi säga de bebben min? :P
Final Countdown!
Dagen före "doppare" dagen:P Men kan lova att detta är mer spännande än dagen före julafton!!!
In en sväng och kolla läget
Tjohej kvällen har spenderats på förlossningen, dock ingen bebis än!
Jag tröttnade på ihållande sammandragningar och ringde och hörde om dom kunde kolla ifall de var såna sammandragningar som gjorde nytta eller bara mesiga skit sammandragningar som inte gjorde ett piss.
Fick göra en ctg som visade att allt var bra. Oj va sur bebisen blev när bm satte en sån dosa på magen! Hon satte den precis på rumpan:P Och gissa vem som ej är fixerad, FORTFARANDE. Jo våran söta bebis.. Tro inte han kommer fixera sig alls innan förlossningen startar. Och helst inte vända sig heller så jag slipper snitt. Blir de snitt kan jag lika väl få de nu, vill inte gå och vänta på värkar för att sen få snitt. Men ja sånt kan man bara önska, inget man kan bestämma nu. Allt såg bra ut och jag och Fredrik roade oss med att läsa tidningar och leka 20 frågor. Shit va dålig min sambo är på de! De första han tänkte på var bil... De visste jag innan jag ens börjat fråga men tänkte att han är la inte såå dum så han tänker på något så uppenbart. Joho.. Leken var över snabbt kan jag säga. Efter kurvan kikade bm om jag var öppen något eller ej, självklart var jag inte de.. SUCK. Men hon drog och kände hårt så jag tro fan de gjorde lite nytta! Har ondare nu iaf. Så ej öppen, men tappen var mjuk och lite mindre än vad den "ska" vara. Typ 2 cm lång sa hon. Så de var ju en början på något men inte att det var på G för stunden sa hon. Well de kan gå snabbt, kanske bebis imon eller kanske inte.
Nu när vi var där fick jag en sån känsla "o shit nej jag har ångrat mig jag vill inte föda" Lite sent påtänkt men min skräck för sjukhus gjorde sig påmind och jag började svettas och skaka. Tanken på att jag får åka hem efter kurvan och undersökningen gjorde att jag stod ut, men jag undrar hur de blir när jag åker in med värkar och ska vara där en längre stund... Jag mår illa bara jag tänker på de! Jaja sent påtänkt som sagt.. Men de är ju värt de men jobbigt som fan ändå..=/
Nu ska jag faktiskt bara ta lite kaffe och sen hoppa i säng. Somnade inte idag när Alice sov på fm och jag känner verkligen att de är sån sömn som gör att jag klarar att vara uppe på kvällarna, för shit va trött jag är nu! Bm sa till mig att sova och vila så mkt jag bara kan nu innan förlossningen så jag är pigg. Får väl lyssna på henne då=)
Jag tröttnade på ihållande sammandragningar och ringde och hörde om dom kunde kolla ifall de var såna sammandragningar som gjorde nytta eller bara mesiga skit sammandragningar som inte gjorde ett piss.
Fick göra en ctg som visade att allt var bra. Oj va sur bebisen blev när bm satte en sån dosa på magen! Hon satte den precis på rumpan:P Och gissa vem som ej är fixerad, FORTFARANDE. Jo våran söta bebis.. Tro inte han kommer fixera sig alls innan förlossningen startar. Och helst inte vända sig heller så jag slipper snitt. Blir de snitt kan jag lika väl få de nu, vill inte gå och vänta på värkar för att sen få snitt. Men ja sånt kan man bara önska, inget man kan bestämma nu. Allt såg bra ut och jag och Fredrik roade oss med att läsa tidningar och leka 20 frågor. Shit va dålig min sambo är på de! De första han tänkte på var bil... De visste jag innan jag ens börjat fråga men tänkte att han är la inte såå dum så han tänker på något så uppenbart. Joho.. Leken var över snabbt kan jag säga. Efter kurvan kikade bm om jag var öppen något eller ej, självklart var jag inte de.. SUCK. Men hon drog och kände hårt så jag tro fan de gjorde lite nytta! Har ondare nu iaf. Så ej öppen, men tappen var mjuk och lite mindre än vad den "ska" vara. Typ 2 cm lång sa hon. Så de var ju en början på något men inte att det var på G för stunden sa hon. Well de kan gå snabbt, kanske bebis imon eller kanske inte.
Nu när vi var där fick jag en sån känsla "o shit nej jag har ångrat mig jag vill inte föda" Lite sent påtänkt men min skräck för sjukhus gjorde sig påmind och jag började svettas och skaka. Tanken på att jag får åka hem efter kurvan och undersökningen gjorde att jag stod ut, men jag undrar hur de blir när jag åker in med värkar och ska vara där en längre stund... Jag mår illa bara jag tänker på de! Jaja sent påtänkt som sagt.. Men de är ju värt de men jobbigt som fan ändå..=/
Nu ska jag faktiskt bara ta lite kaffe och sen hoppa i säng. Somnade inte idag när Alice sov på fm och jag känner verkligen att de är sån sömn som gör att jag klarar att vara uppe på kvällarna, för shit va trött jag är nu! Bm sa till mig att sova och vila så mkt jag bara kan nu innan förlossningen så jag är pigg. Får väl lyssna på henne då=)
Hängbuk= Bebis snart?
Fredrik tyckte magen börjat hänga idag, de är ju ett tecken på att de snart är dags.
Iaf så började magen hänga dagen innan med Alice. Då märkte jag iaf att magen kändes sitta längre än den gjort tidigare. Nu känns magen som vanligt men Fredrik säger övertygande att magen hänger.
Vad tycker ni?
För 6 dagar sedan
Idag
För 6 dagar sedan
Idag
Vad tycker ni?????!!!??
Kan de vara dags snart? Ge mig lite hopp folk!
Iaf så började magen hänga dagen innan med Alice. Då märkte jag iaf att magen kändes sitta längre än den gjort tidigare. Nu känns magen som vanligt men Fredrik säger övertygande att magen hänger.
Vad tycker ni?
För 6 dagar sedan
Idag
För 6 dagar sedan
Idag
Vad tycker ni?????!!!??
Kan de vara dags snart? Ge mig lite hopp folk!
Final Countdown!
Jahopp... Ingen bebis i sikte än. Kommer gå över med en vecka eller två^^
Final Countdown!
Och nu har jag återgått till mitt normala. Känner inga känningar alls längre, inte mer än lite förvärkar. Så himla lustigt!
Idag var jag ute och gick i 1,5 timmar, sen sov jag 2 timmar. Sen lekte jag med Alice på lekplatsen iaf i 30 min. Borde vara helt slut men jag känner mig ändå rätt pigg, även i kroppen. Inte ont någonstans. Får väl börja med 1,5 timmars promenader nu och se till att bebisen kommer ut i juni iaf:P
Final Countdown!
Sååå varm
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag kokar upp! Jag är så varm och svettig, fast kall på kroppen. Jag mår illa och är så trött.. Men nej inga förvärkar eller slemmis.. Jag bara mår skit. Jag är såå varm! Det plågar mig! Är 14 grader ute på balkongen och det spöregnar, men jag tycker de är lagom varmt, men inte fasen kan jag sitta där ute inatt:/ Kan inte ha öppet heller för de andra fryser ju då. Och stackars Alice som inte sover med täcke och bara i shorts och t-shirt.. Hon lär ju vakna iskall om jag ska ha öppet inatt:( Kommer bli en hemsk natt känner jag så hemskt varmt som de är. Jag tackar för att de inte är 30 grader nu, då hade jag dött! De ska vara svalare väder fram till midsommar, skulle vatt bra om jag fått föda nu och sluppit vara gravid i värmen, jag fixar nog inte ett sånt högtryck igen som de var för någon vecka sedan!
Det kryper i kroppen och jag är såå varm, helt sjukt!
Ska gå och lägga mig nu med öppet fönster, så får Fredrik stänga de sen när han lägger sig.
Det kryper i kroppen och jag är såå varm, helt sjukt!
Ska gå och lägga mig nu med öppet fönster, så får Fredrik stänga de sen när han lägger sig.
Final Countdown!
Bebis insikt
Nu tro jag att jag börjar fatta detta, har bara tagit 40 veckor.. Vi ska ha en bebis till, vi ska få en familjemedlem till.. En till liten kotte, vilket ansvar det är! Hela tillvaron kommer vändas upp och ner och rutiner och allt kommer bli rubbat och helt galet. Jag har inte precis tänkt på de så.. Idag la sig Alice vid tvn (Fredrik la henne där och bäddade ner henne) och jag och Fredrik låg kvar i sängen och gosade. Fredrik sa att tänkt om de var lördag och vi kunde somna om här, det hade vi kunnat nu när hon är så stor. Då slog de mig, sånt kan vi inte göra länge till. Lite lustigt känns de, men samtidigt väldigt kul för man vet ju hur skoj barnen kommer ha tillsammans och så roligt vi kommer få de som en större familj. Men jag måste erkänna att en liten bebis är ändå väldigt skrämmande. Nu är jag överlycklig över att Fredrik kommer vara hemma så mkt i sommar, annars vet jag inte vart jag hade tatt mig till. Bra planering där.
Fredrik sa att jag inte njuter nu, det är sista gången jag är gravid på minst 10 år. Och det håller jag med om! Ska inte ha flera barn fören jag är lite över 30 (om ens då). Risken för tvillingar är ju ganska så stor så skulle vi få för oss att få en 3:a så får vi räkna med att det kan bli en 3:a och 4:a och så många småbarn vill jag inte ha inom de närmsta åren. Så det gjorde mig lite ledsen, att jag kommer liksom inte ha denna fina magen så länge till och på många år. Klagar mkt gör jag men fy sjutton vilken enkel och lätt graviditet jag haft egentligen. Ingen foglossning eller bristningar (mer än de jag fick med Alice). Inga problem alls, mått väldigt bra egentligen.
Och nu snart kommer en bebis, vare sig vi är redo eller ej. Är vi redo? När jag känner förvärkarna och hur jag nu börjat få mensvärks liknande smärta i ryggen också så vet jag att de närmar sig, kan säga att jag får lite smått panik då. Men nu får vi bara tuta och köra, för bebisen kommer snart:)
Hoppas på en snäll bebis så vi inte blir helt avskräckta inför att skaffa fler barn längre fram:P
Fast 2 kanske räcker mer än väl, jag gillar ju jämna nummer;)
Nu frukost och släppa mina tankar om bebisen, den kommer när den kommer-vare sig vi är redo eller ej.
Oj va många gånger jag både sagt och skrivit de! :P
Tjing!
Fredrik sa att jag inte njuter nu, det är sista gången jag är gravid på minst 10 år. Och det håller jag med om! Ska inte ha flera barn fören jag är lite över 30 (om ens då). Risken för tvillingar är ju ganska så stor så skulle vi få för oss att få en 3:a så får vi räkna med att det kan bli en 3:a och 4:a och så många småbarn vill jag inte ha inom de närmsta åren. Så det gjorde mig lite ledsen, att jag kommer liksom inte ha denna fina magen så länge till och på många år. Klagar mkt gör jag men fy sjutton vilken enkel och lätt graviditet jag haft egentligen. Ingen foglossning eller bristningar (mer än de jag fick med Alice). Inga problem alls, mått väldigt bra egentligen.
Och nu snart kommer en bebis, vare sig vi är redo eller ej. Är vi redo? När jag känner förvärkarna och hur jag nu börjat få mensvärks liknande smärta i ryggen också så vet jag att de närmar sig, kan säga att jag får lite smått panik då. Men nu får vi bara tuta och köra, för bebisen kommer snart:)
Hoppas på en snäll bebis så vi inte blir helt avskräckta inför att skaffa fler barn längre fram:P
Fast 2 kanske räcker mer än väl, jag gillar ju jämna nummer;)
Nu frukost och släppa mina tankar om bebisen, den kommer när den kommer-vare sig vi är redo eller ej.
Oj va många gånger jag både sagt och skrivit de! :P
Tjing!
Final Countdown!
Jag mår illa och har ont. Känner mig EXTREMT trött och hungrig (trots att jag inte bör vara hungrig precis) Kanske bebis på G. Jag har sagt frasen "det är nog dags snart" så många gånger till Fredrik att han är trött på de nu. Evigt tjatande tycker han nog.. Men jag blir ju lurad hela tiden!
Falskt alarm säkerligen.. 6 dagar kvar med detta "lurandet".. Det gör mig tokig!
Om de iaf hade fått vatt lugnt tills de var dags så hade de inte vatt något.. Jädra skönt jag hade de med Alice, allt hände inom 1 dygn. De som hände inom 1 dygn har dragits ut på 2 hela jädra veckor nu...
OM de skulle ske något inatt vill iaf jag ha hunnit sova lite innan så nu ska jag faktiskt gå och lägga mig, tidigare än vanligt fast klockan är redan 22...
Håll tummarna nu för bebis!
Mvc 16/6
Sf mått: 35 cm
Hjärtljud: 145 slag per minut
Som vanligt såg allt bra ut. Min bm tycker jag är exemplarisk, jag följer kurvor så bra haha:P
Mitt sf mått är mkt mindre nu än med Alice, då hade jag 37 eller 38 i vecka 39+0. Magen var mkt större då. Men hela jag var större så kanske inte så konstigt. Bebisen är inte fixerad nu heller, men de gör inget för han snurrar nog inte runt. Fick kika med ul för att se att de verkligen var rumpan som låg upp och inte huvudet, inte för att min bm var osäker men det var nog mer för en kul grej plus att jag sa att jag ville gärna ha en garanti:P Shit va stor ungen är nu! När man gör rul ser man ju hela bebisen så bra, nu kunde man inte se alls så bra för han var kolosal! Men lagom stor för sin vecka. 39+4 räknade bm ut mig till, är ju i 39+0 idag så de stämde ganska så bra:) På lördag är bf om man ska gå efter ul nu då. Men de gör jag inte:P Bm sa att de var gott om plats för bebisen i magen, bra mängd fostervatten och allt såg så fint ut. Skönt att höra. Bara undrar om all plats gör att han väljer att stanna där inne och gotta till sig till sig ett bra tag till.... Jaja min bebis gör som den vill. Jag vet att tiden går fort, helt plötsligt kommer bebben vara en så där 4 veckor och man undrar vad som hände:P Vet ju hur de var med Alice, dagarna innan och efter bf var de drygaste jag vatt med om.. Men sen helt plötsligt var allt förbi och jag tyckte tiden gick sååå fort.
Mitt järnvärde var 124, jättebra de med=)
Tycker jag är klar med denna graviditeten nu faktiskt:)
Helt nöjd med detta, nu är miraklet välkommet:)
Hjärtljud: 145 slag per minut
Som vanligt såg allt bra ut. Min bm tycker jag är exemplarisk, jag följer kurvor så bra haha:P
Mitt sf mått är mkt mindre nu än med Alice, då hade jag 37 eller 38 i vecka 39+0. Magen var mkt större då. Men hela jag var större så kanske inte så konstigt. Bebisen är inte fixerad nu heller, men de gör inget för han snurrar nog inte runt. Fick kika med ul för att se att de verkligen var rumpan som låg upp och inte huvudet, inte för att min bm var osäker men det var nog mer för en kul grej plus att jag sa att jag ville gärna ha en garanti:P Shit va stor ungen är nu! När man gör rul ser man ju hela bebisen så bra, nu kunde man inte se alls så bra för han var kolosal! Men lagom stor för sin vecka. 39+4 räknade bm ut mig till, är ju i 39+0 idag så de stämde ganska så bra:) På lördag är bf om man ska gå efter ul nu då. Men de gör jag inte:P Bm sa att de var gott om plats för bebisen i magen, bra mängd fostervatten och allt såg så fint ut. Skönt att höra. Bara undrar om all plats gör att han väljer att stanna där inne och gotta till sig till sig ett bra tag till.... Jaja min bebis gör som den vill. Jag vet att tiden går fort, helt plötsligt kommer bebben vara en så där 4 veckor och man undrar vad som hände:P Vet ju hur de var med Alice, dagarna innan och efter bf var de drygaste jag vatt med om.. Men sen helt plötsligt var allt förbi och jag tyckte tiden gick sååå fort.
Mitt järnvärde var 124, jättebra de med=)
Tycker jag är klar med denna graviditeten nu faktiskt:)
Helt nöjd med detta, nu är miraklet välkommet:)
Final Countdown!
