Idag fyller min älskade son 1 år, hans första år susade förbi och har gett hela familjen såååå mycket lycka!
Sen första gången min blick mötte hans så visste jag att detta är mitt lilla hjärta, mammas pojke!

Idag av ren slump faktiskt bar jag samma tunika som jag bar dagen då han föddes!
Fast de blev ingen tur till förlossningen idag utan en tur till leklandet (som heter lekstugan).

Hugo klättrade och åkte rutchkana helt själv, han var helt vild och överlycklig! Han verkligen trivdes och älskade de!
Alice är mer försiktig av sig, ville inte alls åka rutchkana utan sprang runt och klättrade med en nyfunnen äldre tjejkompis:) Till slut vågade hon åka i mitt knä så lite rutchkana åkte hon med:)
Jag/vi tog mängder med bilder! Synd att de tar en evighets evighet att ladda upp en bild här för mig:/ Slänger ut några på facebook ímon:)

Efter lekstugan så åkte vi till Falkenberg och köpte en kavaj till mig som jag kikat på i söndags men kunde inte bestämma mig för då, sen hem och lagade hamburgare (hemmagjorda såklart) och sen åt vi tårta och öppnade paket. Hugo och Alice fick varsin egen liten tårta att äta själva, kladdigt ja tack de var de! Duschen blev de sen för bägge två:P

Alice fick en bok, flytpuffar till armarna och en käpphäst. Hugo fick leksaker, någon bil, morgonrock, gosedjur, böcker, t-shirt och en virkad figur som jag gjort=)
Vi tyckte att Alice med kunde få någon paket nu när hon är så liten och inte riktigt förstår detta med födelsedagar. Hugo fick ju faktiskt någon när hon fyllde 2 år:p

Nu sover barnen sen några timmar tillbaka och jag ska strax gå och lägga mig.

Imon ska jag och min lillebror gå på stan och sen tvätta hela em;) Gött med sällskap av min bror tills iaf torsdag:)

Idag blir Hugge stora killen, hela 9 månader<3
Det firades med ett paket, en Bamse badbok.
Jättegod att tugga på;)

Min fina älskling, tänk att för 9 månader sedan kom du ut
och du var min ögonsten från första stund!
Mammas skatt, mammas gosse!

Igår träffade vi två barnläkare... Den första var supertrevlig och go! Och kikade på Hugo och undersökte honom, han sa inte ett ljud utan tittade nyfiket på henne:) Sen skulle hon rådgöra med en annan läkare. Och in kom en annan läkare.. Jisses säger jag bara. En stel otrevlig, butter äldre kvinnlig läkare. Hon kikade på den första läkarens anteckningar och säger sen: Helammar du forfarande? Får han inte mer riktig mat?? Inte konstigt han har problem med magen! Han är faktiskt 7 månader nu så nu får ni nog sluta med de där och ge honom riktig mat.
Ni kan gissa att jag blev rätt så paff..

Så sen får jag sitta och förklara att jag försöker med annan mat men han har jättesvårt med släta pureér och klöks av de. Jag får nästan sitta och försvara mitt val av att amma honom känner jag. Hon menar på att hon bryr sig inte om att rekomendationerna är att delamma tills barnen blir 2,5 år, hon tycker de är fel! Och sen vräker hon ur sig att de borde vara självklart för mig varför han inte vill ha mat, han är ju bröstfixerad.. Så uppenbarligen funkar de inte för dig att delamma honom, så sluta amma honom genast säger hon sen. Full av hormoner som man faktiskt är när man ammar så blir jag jätte upprörd och får hålla mig från att både skälla ut henne och börja lipa. Jag bara nickar och ler och tänker att kärringen har förmodligen själv aldrig ammat.. Då skulle hon fatta att de är inget man bara slutar med när man har en liten pojke som klöks av annan mat.

Sen blir jag uppläxad med att bröstmjölken är bara blask och har gjort sitt efter 6 månader, Hugo kommer bli sjuk och få näringsbrist om han inte börjar få mer mat säger hon. Jag får igen förklara att vi försöker med vanlig mat och välling men det funkar inte riktigt. Sluta amma är hennes lösning.

Sen säger hon att han skulle inte kunna vara mjölkallergiker för hon tro inte på att komjölk går ut så i bröstmjölk.. Ha ni hört något liknande... De vet väl vem som heslt att de gör... Nä men de trodde hon inte på sa hon. Det var bara skitsnack. Jag slutade då lyssna, hon verkade från vettet. När hon gått var de bara jag och den andra läkaren kvar. Vi tittade på varandra och tänkte nog samma sak om den äldre läkaren..

Iaf så kikade på i rumpan på honom och kände på magen, han är inte felkonstruerad iaf. Hon är en glesbajsare som har svårt att få ut bajset bara. Så nu ger jag honom laktous (eller vad det hette) för att göra honom lite lösare i magen.

Jag hoppas jag kommer slippa träffa den där läkaren i framtiden hon var inte alls en bra läkaren! =(

Denna bilden är från 13 december 2010:) Vi var uppe i Gbg tidigt på luciamorgonen och gjorde kubtest. Testet gick bra och denna bilden fick vi med oss hem:) Lyckan var total när kom ut utanför barnmorskegruppen. Jag tog en lussekatt och firade från ett café på hörnet:) Och tänkt, nu 1 år senare har plutten på bilden där lärt sig sitta:)

Alice kom nu och pekade på bilden, "Haggo, bodde i magen innan" "Bebis låg där, liten"
Vad hände sen då frågade jag henne då. "Jo bebis plopp!" För de sa ju plopp när Hugo föddes;)

Mysteriet med Hugos feber är löst, det visade sig i söndags att han hade små små utslag. Jahaa täntkte jag, 3 dagars febern måste de varit! För på söndagen försvann febern. Då hade han haft hög feber tors, fre och lördag. 3 dagar.
På måndagen såg jag att hela ungen var full av utslag. Så ingen tvekan om saken, det var 3 dagars febern han hade haft. Skönt att de är avklarat, den kan man ju bara ha en gång. Oftast är barnet opåverkat av den höga febern som dom får men de var ju inte Hugo, han var jättedålig och slö och trött. Så därför slog de mig inte att de var 3 dagars febern fören jag såg utslagen (som alltid följs efter febern gått ner när dom får just 3 dagars febern).

Här syns lite av utslagen på magen, sen hade han hela huduvet och bakom öronen och under hakan. Nu börjar dom försvinna iaf=)


Jävla otur att 3 dagars febern följdes av, av 5 månaders vaccineringen. Kanske var därför jag upplevde att han mådde sämre än vad Alice gjorde när hon hade 3 dagars febern i somras. Hon var bara hängig och slö men mådde bra iaf.

Nu ska vi la hålla oss friska ett tag framöver iaf=)

..Säger Hugge bugge till gröt. Han spottade, fräste och klöktes:/
Samma sak med mosad potatis, broccoli, morotspuré.. Inget faller honom i smaken och jag vet inte vad jag ska hitta på (han får väl prova på alla barnmatsburkar som finns helt enkelt..). Nu är det mindre än 1 månad kvar till 6 månaders dagen och han ammas bara. När Alice var 6 månaders åt hon typ allt och jag kunde sluta amma ( hon ville inte längre). Nu hade jag ju ändå tänkt amma Hugo längre än 6 månader, men vore ju bra om han kunde gilla något annat också. Flaskan klöks han av med så välling går inte heller.


Hmm gillar inte alls gröt... Det var inte ens intressant..

Här sitter Hugo och leker med lego. Helt plötsligt blev han så stor. Vart är min lille skrutt?

Tiden går för fort när man har roligt!

Hugo hade gått upp bra i vikt! 425 gram på 3 veckor och 3 dagar=) Så mat får han nog iaf=)

Än har vi inte spräckt 7 kilos gränsen:P 6980 gram vägde han igår.
Lite mindre än vad Alice vägde vid samma ålder, men hon var också tyngre när hon föddes.


Min älskade kotte, mammas pojke!

Sitter här med herr missnöjd, gnäll-pelle!!

Tidigt den 21 oktober 2010 plussade jag med Hugo=)
Jag minns att jag sa till Fredrik att de är säkert inte positivt, för jag kände mig inte alls gravid. Men min mens var borta så behövde ju testa. Strecket blev starkt på direkten och jag blev så glad, fast fattade de nog inte:P
Fredrik blev med jätteglad, men han fattade inte det än heller.

Så det blev en tur till apoteket och köpa lite mer test.
Detta tog jag på kvällen sen, ingen tvekan om att jag var på smällen då inte:)


Och idag ligger Hugo här jämte och sover<3 Tänkt så mycket som kan hända på ett år!

Så här ska Hugge sitta, gosa in sig vid min hals och kika på vad jag gör.


Mammas pojke helt klart=)

Detta är en bild som är någon dag gammal, men så här ser de ut varje natt i våran säng:P Hugo ska egentligen ligga på sin lilla blå kudde, men de händer aldrig. Så han ligger i mitten sen ligger jag jämte och puttar nästan ut Fredrik. Ska tillägga att sängen är 160 cm och inte 180 cm:P Så de är trångt varje natt. Och varmt. Och mysigt!

Igår lekte jag titt-ut med Hugo, och han gav ifrån sig sitt första riktiga skratt! Jag ropade snabbt på Fredrik som var påväg ut. Han skrattade riktigt, så himla mysigt:D


Min underbara lilla pojke!

Idag var de dags för den UNDERBARA 3 månaders vaccinationen... =(
Men de gick ganska så bra. Jag är ju van att Hugo skriker så jag reagerade inte precis på att han tjöt som en stucken gris. Men båda bvc sköterskorna ojjade sig och ville att jag skulle trösta honom. Är inte van att han precis går att trösta heller, vilket han inte precis gick att göra då heller. Till slut lugnade han sig dock.

Emma hade haft alla alla barnen ute i väntrummet och lekt. Men när Hugo hade börjat gråta hade Alice blivit upprörd och velat springa bort och kolla vad som hände. Hon hörde att de var Hugo som skrek:/ Hon gillade de inte alls! Verkligen tur att Emma och pojkarna (plus Engla) kunde hänga med idag så Alice slapp se när dom stack Hugo.

6125 gram vägde han och var 61 cm lång=) Han vägde 100 gram mer än vad Alice gjorde vid sin 3 månaders koll, trots att Hugo vägde nästan 300 gram mindre än henne när han föddes=P



Så här låg han för en stund sedan, febrig och utslagen.

Inget tecken på att koliken ska sätta igång dock!!!!!!!

Nu börjar han snurra här i vaggan. Kanske matdags, jag har aldrig koll på när han äter:P

Go kväll=)

Igår invigde Hugo Alice gamla bumbo. Han tyckte det var intressant, sen blev han trött och somnade nästan:P

Åter igen har han somnat i mitt knä till...



...denna låten.

Hugo gillar den verkligen!!

Han började skrika vid 18.45, sen höll han på en timma och sen somnade han så gott i mitt knä. Och självklart vaknade han när jag la ner honom i vaggan.. *suck* ...
Så har vi gjort några ggr nu. Fredrik kom på de att de kanske inte är magen han skriker för utan pga förkylningen.Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att vi kune ge honom en alvedon. Vi tog då febern innan vi gav den och märkte även då att han hade lite feber:( Så han fick sin första alvedon idag. Jävla förkylning!

Nu hoppas jag att han inte vaknar när jag lägger ner honom..

Jepp fick konstaterat nu igen att de är kolik Hugo har, och de görs inget emot de. Jag är iaf glad att de "bara" var kolik och att han inte hade något fel på tarmarna. Vi gör redan allt vi kan så läkaren kunde inte ge oss något tipps, jävligt trevlig barnläkare faktiskt! Hon tyckte vi skulle stressa ner och inte ha så mkt måsten, leva varje dag och inte planera in så mkt- som jag alltid gör... Jag stressar hela dagarna för att hinna klart med så mkt som möjligt tills 17 (då Hugo brukar börja skrika). Nu ska jag sluta med de tyckte hon..

Oj va hon berömde Hugo! Han charmade henne totalt och log och skrattade under hela kontrollen:P Så otroligt fin han är sa hon, vilken liten charmknutte=) Han vägde 5890 gram (5800 för 3 dagar sedan) och det var bra. Han var 61 cm lång också:)

När vi var klara ville Hugo äta och då fick vi sitta kvar i undersökningsrummet ifred, så snällt av läkaren=) Hon kom tillbaka för att säga att hon tyckte vi kunde testa någon dag utan minifom, nu när vi ändå inte tycker de gör så mkt skillnad. Hon kikade på Hugo när han åt och tyckte han tog litet grepp om min bröstvårta, de har han alltid gjort! Han klöks om den kommer för långt in i munnen, därför har vi ju sånt problem med nappar! Hon ringde därför till BB och hörde om dom på amningsmottagningen skulle kunnat hjälpa oss med att lära Hugo ta större grepp. Att han tar litet grepp kan i sin tur leda till att han sväljer för mkt luft och de kan reta magen och tarmarna. Så nu strax ska vi gå upp till sjukhuset igen och in på BB. Massa små bebisar, Hugo kommer vara kolosal haha:P

Ska bara väcka barnen, båda sover och även jag fick mig 20 mins sömn innan:)

Hugo skrek och skrek sen igår...

Och idag var vi på bvc för att prata lite samt väga Hugo. Våran sköterska fixade en till till barnläkaren på sjukhuset på måndag, hon tyckte någon skulle kolla på Hugo och kanske skriva ut något laxerande som hjälpte hans mage. Hon var osäker på vad dom kunde göra men hoppades att de fanns något. Hon tyckte så synd om oss, oj va jag hör de jämt.. Att de är så synd om oss. Och visst de är de. Våra kvällar är hemska.. Vi är frustrerade, arga, ledsna, irriterade. Tycker hela dagarna har blivit såna nu med. Jag är jämt irriterad och har så ont i magen och huvudvärk. Alice skriker mest hela dagarna, förstår henne.. Blir jag ju irriterad och påverkad av Hugos skrik så blir ju klart hon det med. Jag tycker synd om henne.

Hugo hade inte gått upp så mkt i vikt, från 5640 gram till 5800 gram på 2 veckor. Men de var ingen fara sa våran sköterska, det brukar lugna sig på växt fronten när dom är så här stora. De vet jag ju att de gjorde med Alice med så jag är inte orolig så.. Han äter ju bra och blir ju mätt. Ersättning ska jag inte ge honom, inte med hans känsliga mage. Det kan förvärra koliken, som jag misstänkte då barn som får ersättning kan bli förstoppade.

Nu ska vi överleva helgen och sen träffa läkaren på måndag. Om det fortsätter, blir de bättre i helgen skulle vi avboka tiden sa sköterskan, men de vettifan om jag gör. Fast slutar han skrika så kanske vi inte går, men de vore ju ett mirakel.

Denna sitter vi och diggar till:) Vet inte om de är gunget i låten han gillar men han är tyst iaf:)