Jag undrar om sönder har något speciellt band till sin mamma. Alice var aldrig sån här. Hugo är mammig på en helt ny nivå. Jag får inte gå utom synhåll och han är aldrig nöjd hos någon annan, eller jo korta stunder då. Jag tycker hans ögon riktigt skiner upp när han ser mig, precis som om mamma är hans allt. Visst är det så med bebisar men Alice kändes mer självständig och tuff, Hugo är bara mammig och liten:P

Ni föräldrar som har både söner och döttrar, upplever ni samma?

Själv har jag hört från folk att "har du en son, då får du inte mkt gjort om dagarna med honom på armen" "pojkar ska bara tutta och vara nära mamma, hela tiden". Lite så känns det med. Känns som ett starkare band på något sätt. Tro det är just de med självstädnigheten. Hugo klarar sig inte utan mig medan Alice hade jag ju kunnat skicka ut och campa när hon var 6 månader;)