Hugo skrek och skrek sen igår...

Och idag var vi på bvc för att prata lite samt väga Hugo. Våran sköterska fixade en till till barnläkaren på sjukhuset på måndag, hon tyckte någon skulle kolla på Hugo och kanske skriva ut något laxerande som hjälpte hans mage. Hon var osäker på vad dom kunde göra men hoppades att de fanns något. Hon tyckte så synd om oss, oj va jag hör de jämt.. Att de är så synd om oss. Och visst de är de. Våra kvällar är hemska.. Vi är frustrerade, arga, ledsna, irriterade. Tycker hela dagarna har blivit såna nu med. Jag är jämt irriterad och har så ont i magen och huvudvärk. Alice skriker mest hela dagarna, förstår henne.. Blir jag ju irriterad och påverkad av Hugos skrik så blir ju klart hon det med. Jag tycker synd om henne.

Hugo hade inte gått upp så mkt i vikt, från 5640 gram till 5800 gram på 2 veckor. Men de var ingen fara sa våran sköterska, det brukar lugna sig på växt fronten när dom är så här stora. De vet jag ju att de gjorde med Alice med så jag är inte orolig så.. Han äter ju bra och blir ju mätt. Ersättning ska jag inte ge honom, inte med hans känsliga mage. Det kan förvärra koliken, som jag misstänkte då barn som får ersättning kan bli förstoppade.

Nu ska vi överleva helgen och sen träffa läkaren på måndag. Om det fortsätter, blir de bättre i helgen skulle vi avboka tiden sa sköterskan, men de vettifan om jag gör. Fast slutar han skrika så kanske vi inte går, men de vore ju ett mirakel.