När Hugo skriker på kvällarna och armarna värker av allt vyssande och gungande.
Att se min lilla son skifta i rött och tårarna rinna ner för hans kinder.
Att se honom vrida och vända sig i smärta och skrika så han knappt får luft.

Nu jävla tar vi upp vagnen och kör honom i den. Dirket blev han tyst och somnade snabbt.
Kanske beror på vagnen, kanske beror på att han trots magknipet fick ätit lite och sen la han två mega rapar.

Jag avskyr kolik.