Idag har varit en låååång dag. Man har inte dubbelt upp med 2 barn, nej minst trippelt upp.
Att shoppa på Kungmässan gick skit dåligt. Alice var hemsk i vagnen och skulle inte alls sova. Jag var nära på att åka hem flera gånger men Fredrik ville inte. Huvudvärk till MAX hade jag..

Tanken var ju att barnen skulle få skor och kläder. Men de blev inte så riktigt.
Jag fick köpt mig 2 par skor, en klänning från Lindex och en från Indiska.
Hugo fick en vinteroverall och Alice fick ett par gummistövlar, de var iaf lita av vad de behövde.
Hugo har inga byxor i 62 knappt och Alice har fortfarande inga höstskor.
På måndag blir de ner på stan här och kika efter lite till dom.

Vi kom hem lagom till 16, strax därefter började Hugo skrika. Och han skrek, skrek och skrek. Nu slutade han. 4 timmar i sträck, inte illa... Både jag och Fredrik kände att om bvc inte kan ge Hugo något så de blir bra så får dom skriva ut något till oss så vi orkar, för vi pallar snart inte längre. Ett talesätt, för man får ju palla ändå.. Vad ska man göra, Hugo vill vi ju inte låna bort även om de hade varit skönt att få ha en lugn em/kväll. För vem vill ta en kolikbebis en kväll? Någon? Fast jag tro att varken jag eller Fredrik hade kunnat slappna av om någon annan hade haft honom och vi vetat att han skrek.. Som förälder vill man ju trösta sitt barn, alltid.

Känns så tråkigt bara, både se honom sån men samtidigt så går hela våra kvällar till att försöka få Hugo lugn. Aldrig hittar vi andra på något tillsammans.. Alice stackaren blir helt undanputtad och far jätteilla när Hugo skriker=(

Men en ny dag imorgon och vi tänker varje dag, "tänk om han inte skriker ikväll" Tänk om han får le och vara glad på kvällen och somna gott och nöjd. Håller tummarna för att de inte är så många veckor kvar av detta... Men de finns ju barn som har detta i många månader.. Suck..