På söndag fyller jag år:) Tro de är första året jag på riktigt ser fram emot att fira med min lilla familj<3 Annars brukar jag ha panik över att bli äldre... riktig panik och ångerst..

Men sen slog det mig härom veckan.. För 10 år sedan var jag 14 år. Livet var ett helvete och jag visste inte om jag ville leva vidare. Då såg jag en dokumentär om Mayafolket och att dom förespått att jorden skulle gå under 2012. Jag tänkte att de är bara tio år tills dess, då är jag 24 år. Jisses så gammal! Men undra vad jag är i livet då? Undra vart jag bor? Undra vad jag jobbar som? Om jag läst vidare? Om jag har familj? Om jag är älskad?
Alla dessa frågor väckte en nyfikenhet hos mig. Jag tänkte att i 10 år till ska jag härda ut. Livet måste ju kunna ordna upp sig på tio år. Vet ni vad min högst önskan var där 14 år gammal? Och detta är inget jag hittar på. Jo det var att ha familj. Ha en kille som jag älskade och som älskade mig, och barn. Två stycken. En av varje sort. Jag tänkte att jag skiter i om jag har en utbildning, jag skiter i om jag har något jobb. Bara jag har de viktigaste i världen, en helt egen familj. Jag insåg att här sitter jag 10 år senare sambo med min bästa vän, en underbar person som får mig att le och skratta dagligen. Jag är så tacksam för att han finns! Och två barn, en flicka på snart 2,5 år som är en underbar liten person. Lik sin pappa till utseendet men sin mammas personlighet, envis och rolig som katten:) Sen en liten gosse på 8,5 månader, en solstråle som ler med hela ansiktet när han får syn på mig. Han liknar båda sina föräldrar, men han sin pappas djupa bruna kloka ögon. Jag sitter här 10 år senare och har kommit dit i livet jag velat. De har inte varit lätt, skit jobbigt och många krokar och svängar. Men jag är här! Och just nu är jag så lycklig och kan inte annat än att se fram emot de nästkommande 10 åren!

Det är inte utan att jag fäller en tår när jag tänker tillbaka på allt jag gått igenom, men jag är tillslut här!
Jag har nått mitt mål och jag är så stolt över mig själv!